I början av mars åkte jag till Freiburg, en stad i storlek ungefär med Tammerfors, i Tyskland för att hälsa på en vän som är där på utbyte. Innan resan råkade jag komma in på Freiburgs hemsida och det var först då det slog mig att min vän studerar i en av de städer i Europa, och kanske även världen, som satsat mest på miljövänlighet och hållbar utveckling. Plötsligt blev målet med min resa inte endast att få träffa min vän utan jag började även fundera på hur en stad som redan länge haft hållbar utveckling som ett av sina huvudmål kan se ut. Syns detta i stadsbilden, är det något som man förstår direkt man anländer till staden eller ser det ut som i vilken annan europeisk stad som helst?
För flyg- och tågresan dit skrev jag ut en broschyr av Freiburg stad om ”den gröna staden Freiburg”, som beskrev deras sett att se på hållbar utveckling och metoder att förbättra hållbarheten. Jag bläddrade förstrött i den och fick en bild av att staden faktiskt inte avser endast förnybar energi och solpaneler, då de syftar på den gröna staden, även om detta är vad staden, även kallad Tysklands soligaste stad, kanske är mest känd för. Här påstås även avfallssortering och -hantering vara något av en sport och kollektivtrafiken i form av ett fungerande spårvagnsnät sägs betjäna 65 % av stadens befolkning.
Men det första jag lade märke till då jag anlände till Freiburg var nog ändå grönskan. Kanske berodde det på att våren här var i full gång, till skillnad från i det Finland jag lämnat, men växtlighet, både i form av dagvattenshantering och i rekreations- och stadsbildsupplyftande syfte, är även en del av Freiburgs stadspolitik. Det växer gräs mellan spårvagnsskenorna, alla gångvägar är kantade med buskar i mängder och på vägrampernas kanter och branta stödmurar växer täckande klängväxter.
Grönskan slutade heller inte här. Precis intill Freiburgs gamlastad och stadskärna ligger Schlossberg, ett 456 meter högt skogsbeklätt berg. Från bergets topp har man utsikt över hela Freiburg, men också tillgång till vandringsrutter i mängder, som fortsätter in i det stora skogsområdet Schwarzwald, innefattandeTysklands näst största naturreservat med en area på 370 000 hektar. Tänk att kunna bege sig ut på en flera timmars vandringstur längs skogsstigar och -vägar, över berg och öppna ängar, och detta direkt från gågatan i centrum. Det märks även i övrigt att tyskarna älskar att vandra och kanske är det därför man i Freiburg är mycket mån om sin omkring natur. Hela 90% av stadens skogsmark utgör skyddat landskapsområde och innefattar samtidigt 450km vandringsleder, något som även lockar nästan fyra miljoner besökare till området årligen.
Förutom vandrandes kan man även med tåg ta sig ut till omkringliggande byar, sjöar och odlingslandskap. Rälstrafiken utgör en viktig del av stadens trafikpolitik och förutom tågtrafiken utgör ett välutbyggt spårvagnsnät grunden för stadens fungerande kollektivtrafik. Lugnet, som till stor del berodde på frånvaron av bilar, var också något jag direkt lade märke till då jag anlände till staden. Hela kärncentrumet är bilfritt, bestående av endast gågator och spårvagnsrutter, men också studentbyn är mer eller mindre avgasfri och påminner om ett stort parkområde med ett antal bostadshus utplacerade intill spårvagnshållplatsen.
Solpaneler täckte såklart de flesta hustak, men till min förvåning skymtade endast tre vindmöllor i horisonten. Vindkraft var något jag hade väntat mig också skulle vara stort här. Om detta var på grund av djurskydd, dåliga vindförhållanden eller av annan orsak fick jag inte klart för mig, men som Tysklands soligaste stad kanske satsningen på solenergi är mer lönsam i Freiburg.
